saandra

De känns som en evighet, men de var bara igår..

De har vart ett par jobbiga dagar och även om de går uppåt så känns de fortfarande jobbigt och en del tillfällen vill bara gråta ut och hoppas på att känslan ska försvinna, men de gör den inte. Men någon dag framöver så hoppas jag på att den känslan ska försvinna, men de kan väl ta en dag, eller flera dagar, jag vet inte alls. Vet bara att de är jobbigt.
Vill kunna låta bli att vara orolig, men många säger, de är bara att gå vidare och se vart allt leder, men om man blivit sårad och är rädd för vad som kan hända i framtiden Rädd för att bli sårad, rädd för att bli sviken rädd för saker som man inte borde vara rädd för. Jag är rädd och de kan jag inte göra något åt. Men hur de än är så vet inte jag hur ska göra för att bli av med min rädsla.
Många av er som läser detta kommer inte att förstå något allt, och om du inte gör de så är de för att du inte ska förstå,
bara jag som behöver skriva ur mig lite och då blir de här..

Vill iaf säga att anna-frida har verkligen vart helt underbart och ställt upp till mig till 100000 % nu under denna hära tiden, vet inte hur jag ska kunna tacka dig, du har vart ett sådant stöd för mig, en vän i nöden, vet inte hur jag hade klarat dom dära kvällarna utan dig. tack så jätte mycket gumman.  Som du själv sa,. Du&Jag gumman <3

Nu ska jag sluta upp med detta och bege mig till bussen , ska iväg till bergsåker och tillbringa min kväll där..
hejsvejaa.